fredag 13 oktober 2017

Oktober 2017.

Såg att senaste inlägget var i oktober ifjol. Nu är det oktober igen.
Ettårsdagen för älskades far bortgång var förra helgen, jag var i upplösningstillstånd. Paniken lurade hela tiden. Alla känslor utanpå kroppen. Som ett rådjur i strålkastarljusen på en bil.
Kom till Rankhyttan efter många om och men, jag fick elda. Jag fick vara bredvid sjön, Ville sprang som en kalv på grönbete - det var precis det jag behövde då.



måndag 27 juni 2016

Uppesittarkväll.

Nu glömmer jag att andas. Men nervositeten och ängslan är en annan natur än vanligt. Vi väntar och väntar.

Så mycket känslor i omlopp. Vanja, älskade vän. Stolt över dig.

/E